Jag har tänk lite på saker som jag inte kan släppa. Jag tänker på de sakerna varje dag. Känner att det inte finns någon utväg från de tankarna. En av de tankarna ångrar jag att det hände, men jag kan inte göra något åt det. Det bara hände och jag bara stod där och visste inte vad jag skulle göra. Nu sitter jag här och kan inte sluta tänka på det.

Jag vill bara att de tankanr ska ta slut nu.

Det värsta är nog att en av mina tankar handlade om en tid som var jobbig för mig. Det slutade med att jag stod ensam kvar. Det var ingen då som förstod hur det var eller visste vad de skulle göra.

Jag har lärt mig att man kanske hade kunnat bett om hjälp, men då levde jag bara i en dröm och när verkligen kom ifatt då började jag tänka att någon var helt fel. Jag ångrar idag allt.

Jag tror ingen av de persornerna som jag umgås med då hade någon anning om hur dåligt jag mådde. Jag vågade inte lita på någon då. De som jag litade på var mina lärare och min familj, men inte tjejerna som jag var med. Det som är skönt nu är att jag inte har någon kontakt med de. Jag vet inte hur det hade slutat om jag hade fortsätt umgås med de tjejerna.

Det kapitel är slut för mig och jag kommer aldrig ta tillbaka någon av de tjejerna. De förstörde så mycket för mig, men jag lärde mig väldigt mycket under den tiden.

Jag kan inte sluta tänka på såna tankarn och jag tänker på de sakerna varje dag.

Men jag har lärt mig att leva med de.