Jag kommer inte orka att blogga något idag, så jag gör tidsinställda inlägg iställe. Jag är inte på humör idag känner jag. Måste som sagt tänka på lite saker. Jag är trött på vissa saker nu. Jag känner att mitt riktigta ja i bloggen har kommit fram nu märker jag. Jag tror inte ni märker det förutom de jag känner som läser i min blogg. Det var väldigt svårt att skriva mitt förra inlägg eftersom den personen står mig nära, men jag orkar inte hålla tyst om det längre.

Jag kommer nog skriva mera sen.

 Det blir nog senare på kvällen tror jag.

Det finns en sak som jag har svårt just nu. Det är att min pappa ska gifta sig med sin sambo. visst det är kul för de att de har hittat kärleken och så, men jag känner att jag inte kan gå på bröllopet. Varför???

Det har hänt så mycket och jag har blivit sviken så många gånegr av min pappa. Jag känner. Vad ska jag göra där. Jag åker till min pappa för jag vill ha en kontakt med min pappa för det är viktigt för mig.och hälsa på för att ha en kontakt, men jag har extremt svårt med min pappas tjej.  Min pappas tjej är snäl och det är inget problem och hon tar hand om mig, men när det gäller andra grejer, så tycker jag inte så mycket om henne.Det är att hon vill att pappa och hon ska ha bättre kontakt med hennes barn som är stora. Jag fattar inte grejen liksom. Är vi inte viktiga för honom eller. Jag har tänkt massor på det. Vissa gånger har jag gråter massor och det skulle kännas att jag svek honom om jag inte kom....

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan bara inte helt enkelt gå. Det är ingen som förstår hur  känns det som. Jag är osäker som fan nu. Jag blir bara gråt färdigt av att tänka på att bröllop är nästa helg. Det är den 18 augusti. Om jag ska gå. Kommer inte gå för min skull.. Jag kanske vissar att jag är glad, men jag är nog ledsen att det inte kommer vara riktigt glädje på bröllopet.

Nu under de här dagarna ska jag tänka igenom om jag ska gå eller inte.

Jag har inte så många minnen med min pappa eftersom han aldrig har gjort något med honom när jag har varit där. Det känns som alla har en sån bra pappa som gör allt för sina barn och köper saker de vill ha, Jag får knappt present när jag fyller år. Jag vill inte ha en prsent. Det ända som jag vill ha är att min pappa finns där.Jag är inte avis på andra som har pappaor som är där för sina barn, men jag vill också ha en pappa som de. Jag kommer aldrig få det. Det är slut med det. Jag är arg och sviken på min pappa .

När mina föräldrar skiljde sig, så var det många saker som hände. Jag kan verkligen inte gå in på det. Det är för privat.

Men när min pappa träffade hans sambo och han blivande fru,så var det många saker som hände då.